Historien om MIG/MAG-svetsen
USA, 1948. På Battelle Memorial Institute arbetar forskare med en idé som ska förändra hur metall kan svetsas i industriell skala.
Skyddsgas runt en ljusbåge är redan känt från utvecklingen av TIG-svetsningen. Men TIG har en elektrod av volfram som inte är tänkt att smälta ner i fogen.
Vad händer om man i stället låter elektroden vara själva tillsatsmaterialet?
En tråd som aldrig behöver ta slut
Principen blir grunden till det som i dag kallas GMAW, Gas Metal Arc Welding, och som i Europa framför allt delas upp i MIG och MAG.
I stället för en kort elektrod används en tunn metalltråd som matas kontinuerligt från en spole genom svetspistolen.
När tråden når kontaktmunstycket får den elektrisk kontakt. En ljusbåge bildas mellan trådänden och arbetsstycket.
Tråden smälter.
Och eftersom nästa bit tråd hela tiden matas fram kan processen fortsätta utan att svetsaren behöver stanna och byta elektrod.
1948 blir processen industriellt användbar
1948 utvecklar Battelle Memorial Institute processen under sponsring från Air Reduction Company. Den tidiga användningen fokuserar framför allt på aluminium och andra icke-järnmetaller.
Skyddsgasen är inert, exempelvis argon eller helium.
Det är därifrån namnet MIG – Metal Inert Gas kommer.
Processen patenteras för aluminiumsvetsning 1949 och börjar snabbt väcka intresse eftersom den kontinuerliga tråden ger betydligt högre produktivitet än många äldre metoder.
citeturn432436search0turn432436search24
Stålet skapar ett nytt problem
Att svetsa aluminium med dyr inert gas kan vara motiverat.
Men för vanligt konstruktionsstål blir gaskostnaden ett hinder.
Om processen ska slå igenom brett inom industrin behövs en billigare lösning.
Under början av 1950-talet utvecklas därför användningen av koldioxid som skyddsgas för stål.
Koldioxid är inte inert. Den reagerar kemiskt i ljusbågen.
Därför uppstår en ny benämning: MAG – Metal Active Gas.
citeturn432436search5turn432436search24
Samma maskinprincip – olika gaser
MIG och MAG är alltså inte två helt olika svetsprocesser.
Båda tillhör GMAW-familjen och använder samma grundprincip: en kontinuerligt matad trådelektrod, en elektrisk ljusbåge och en skyddsgas.
Skillnaden ligger framför allt i gasen.
MIG använder inert gas som inte aktivt reagerar med svetsbadet.
MAG använder en aktiv gas eller gasblandning, exempelvis koldioxid eller blandningar av argon och koldioxid.
I dag används MAG mycket omfattande för svetsning av vanligt och låglegerat stål, medan MIG är vanligt vid bland annat aluminium och andra material där inert gas är lämplig. citeturn432436search3
Trådmatningen blir maskinens hjärta
Den kontinuerliga tråden förändrar hela arbetssättet.
En motor driver tråden från spolen genom slangpaketet och fram till svetspistolen.
Trådmatningshastigheten påverkar direkt hur mycket metall som tillförs svetsen och är tätt kopplad till svetsströmmen.
Plötsligt blir inte svetsmaskinen bara en strömkälla.
Den blir också en exakt trådmatningsmaskin.
Konstant spänning gör processen självreglerande
En viktig del i MIG/MAG-processens utveckling blir användningen av strömkällor med relativt konstant spänning.
Om avståndet mellan tråden och arbetsstycket förändras påverkas strömmen snabbt.
Det hjälper processen att stabilisera ljusbågslängden automatiskt.
Det gör MIG/MAG betydligt lättare att använda kontinuerligt än många äldre svetssystem.
Olika sätt att överföra metallen
När processen utvecklas upptäcker man att den smälta tråden kan överföras till svetsbadet på olika sätt.
Vid kortbåge kortsluter trådänden svetsbadet upprepade gånger. Det ger relativt låg värmetillförsel och fungerar bra på tunnare material.
Vid spraybåge transporteras mycket små droppar genom ljusbågen utan samma upprepade kortslutning.
Det ger högre deposition och lämpar sig bättre för grövre material och högre strömstyrkor.
Mellan dessa områden finns ytterligare överföringsformer, och senare utvecklas även pulserad MIG/MAG där elektroniken styr strömmen i snabba pulser.
Elektroniken tar över mer av arbetet
När tyristor- och senare invertertekniken utvecklas får tillverkarna betydligt större kontroll över svetsströmmen.
Maskinen kan reglera spänning, trådmatning och dynamik mycket snabbare.
Senare kommer synergiska system där svetsaren exempelvis väljer material, tråddiameter och grundparameter medan maskinen automatiskt föreslår eller kopplar samman flera andra inställningar.
Processen som började med en motor, en tråd och en skyddsgas blir allt mer elektroniskt styrd.
Roboten gör processen ännu viktigare
Den kontinuerliga tråden har ytterligare en egenskap som visar sig passa industrin perfekt.
Den kan automatiseras.
En robot behöver inte stanna för att byta en kort elektrod efter varje svetssträcka. Så länge tråd finns på spolen kan svetsningen fortsätta.
Det gör MIG/MAG till en av de viktigaste processerna inom robotiserad tillverkning av exempelvis fordon, maskiner och stålkonstruktioner.
Från aluminiumexperiment till industristandard
Det som utvecklades på Battelle Memorial Institute 1948 började som en metod för att svetsa med kontinuerligt matad metalltråd under inert gas.
Sedan kom koldioxiden. MAG-processen. Bättre strömkällor. Pulser. Inverterteknik. Synergiska program och robotar.
Men kärnan är fortfarande densamma.
Tråden matas fram. Ljusbågen smälter den. Skyddsgasen håller atmosfären borta från svetsbadet.
MIG/MAG-svetsens stora genombrott var egentligen inte att skapa en helt ny ljusbåge. Det var att ge ljusbågen en elektrod som kunde matas fram kontinuerligt och låta svetsningen fortsätta nästan utan avbrott.