Historien om lödtennet
Långt före elektriciteten. Människor har redan lärt sig smälta och forma metaller, men ett problem återkommer gång på gång.
Hur sammanfogar man två metalldelar utan att behöva smälta själva föremålen?
Lösningen blir att använda en tredje metall som smälter tidigare.
Tennet visar sig vara ovanligt användbart
Tenn har flera egenskaper som gör metallen väl lämpad för lödning.
Den har relativt låg smälttemperatur, kan legeras med andra metaller och kan väta många metalliska ytor när oxiderna är under kontroll.
Det innebär att tennbaserade legeringar kan smälta och flyta mellan två delar medan grundmaterialet fortfarande är fast.
När lodet svalnar bildas en sammanfogning.
Tenn och bly blir ett klassiskt par
Under mycket lång tid kombineras tenn med bly.
De två metallerna bildar legeringar med lägre smälttemperatur än rent tenn, samtidigt som de är lätta att arbeta med.
Det gör tenn-blylod mycket användbart inom metallhantverk och senare inom elektriska installationer och elektronik.
När radioapparater, telefoner och annan elektrisk utrustning börjar massproduceras under 1900-talet blir tenn-blylod nästan synonymt med elektronikmontering.
63/37 får en särskild egenskap
En av de mest kända legeringarna består av ungefär 63 procent tenn och 37 procent bly.
Det är den eutektiska sammansättningen i tenn-blysystemet.
Det innebär att legeringen går direkt från fast till flytande vid en bestämd temperatur i stället för att passera genom ett bredare halvfast område.
För lödning är det praktiskt.
Fogen stelnar snabbt och risken minskar att delarna rör sig medan lodet fortfarande befinner sig i ett degigt mellantillstånd.
Men metallen är bara halva problemet
Att ha rätt legering räcker inte.
Metallytor täcks snabbt av oxider, och smält lod vill inte alltid flyta ut över en oxiderad yta.
Därför behövs flussmedel.
Flusset hjälper till att avlägsna eller begränsa oxider och gör det lättare för det smälta lodet att väta ytan.
Tidigare appliceras fluss ofta separat.
Senare kommer en betydligt smidigare lösning.
Flusset flyttar in i lödtråden
Lödtenn för elektronik börjar tillverkas som tunn tråd med en eller flera kanaler av flussmedel inuti.
När lödtråden matas mot den varma lödpunkten smälter både metallen och flusskärnan.
Svetsaren eller elektronikmontören behöver inte längre applicera lika mycket separat fluss.
Det gör handlödning snabbare och mer repeterbar.
Principen lever kvar i dagens lödtråd.
Elektronikindustrin gör lödtennet till en massprodukt
När kretskort börjar massproduceras ökar kraven kraftigt.
Lodet ska inte bara smälta.
Det ska väta koppar och komponentanslutningar snabbt, ge stabil elektrisk kontakt och klara temperaturväxlingar under många års drift.
Tenn-blylegeringar blir länge industrins standard eftersom tillverkarna känner materialet väl och har omfattande erfarenhet av dess egenskaper.
Blyet blir ett miljöproblem
Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet ökar kraven på att minska användningen av bly i elektrisk och elektronisk utrustning.
EU:s RoHS-regler begränsar bly i många produktkategorier och driver industrin mot blyfri lödning.
Från den 1 juli 2006 blir blyfria lösningar standard för stora delar av elektronikmarknaden i EU, även om vissa undantag fortfarande finns för särskilda användningsområden.
Tenn, silver och koppar tar över
En av de viktigaste ersättarna blir legeringar baserade på tenn, silver och koppar, ofta förkortade SAC efter de engelska grundämnesnamnen Sn, Ag och Cu.
De har andra egenskaper än klassiskt tenn-blylod.
Smälttemperaturen är normalt högre, vilket betyder att lödutrustningen ofta behöver arbeta varmare och att värmeprofilen blir viktigare.
Men de gör det möjligt att tillverka elektronik utan den tidigare mängden bly.
Mer tenn betyder nya utmaningar
När blyet försvinner ökar andelen tenn kraftigt i många lödlegeringar.
Det förändrar både smältegenskaper och mekaniskt beteende.
Blyfri lödning kräver därför inte bara ett nytt lod.
Flussmedel, lödspetsar, temperaturer och produktionsprocesser måste anpassas.
Industrin lägger stora resurser på att förstå hur de nya legeringarna beter sig över tid.
Diametern styr hur snabbt materialet kommer fram
Vid handlödning har även själva trådens diameter stor betydelse.
Tunn lödtråd ger fin kontroll vid små komponenter och täta kretskort.
Grövre tråd matar fram betydligt mer metall och passar bättre för större kablar, kontakter och kraftigare anslutningar.
Lödtenn är därför inte bara en legering.
Det är också ett doseringsverktyg.
Samma metall, helt olika arbeten
Tennbaserat lod används i dag inom allt från elektronik och kabelmontage till reparation, VVS och industriella specialprocesser.
Legeringen kan variera. Flusset kan variera. Diametern kan variera.
Men arbetsprincipen är densamma som den varit i århundraden.
Ett material med lägre smälttemperatur flyter in mellan två metallytor och stelnar till en sammanfogning.
Lödtennets historia är därför berättelsen om en liten mängd metall som gjorde det möjligt att sammanfoga avancerade produkter utan att smälta delarna de är byggda av.